Lidingöloppet 2011

by henrik 25. september 2011 20:33

Förberedelser

Vis av efarenheterna från förra året bestämde jag mig för att åka upp på fredagen och hem på söndagen istället för uppresa, löpning och hemresa samma dag. Jag hade inte varit ute i så god tid med hotellbokningen så jag fick nöja mig med ett budgetrum på ett hotell en bit från centralen (500 m). Tågresan inleddes med 20 minuters försening och avslutades med 40 minuters försening men bortsett från det så var det en bekväm resa med X2000 i första klass.

När jag checkat in på hotellet begav jag mig ut till Lidingö för att hämta nummerlappen och titta på mässan. Jag kontrollerade också tiderna för de olika delsträckorna för att veta hur dags jag var tvungen att åka på lördagen. Mässan var inte mycket att se, färre utställare än vid t.ex. Göteborgsvet och ihopträngt på en liten yta. Jag fick känna på ett par Skike i verkligheten och det kan mycket väl bli nästa investering.

Då jag inte sprang något gick jag till Kolltorps gärde och tittade på startområdet. Jag noterade särskilt var 30 km skylten var, i år skulle min GPS-klocka pipa vid kilometermärkena. Väl tillbaka vid Lidingövallen började jag bli hungrig och tänkte att det kunde vara bra att besöka pastapartyt vid målområdet, samtidigt kunde jag titta på Lidingöstaffetten. Det var kallt på läktaren så jag tröttnade snart på stafetten (kände ju ingen som var med). Maten som serverades för 60:- var helt OK, pasta med kötfärssås, sallad, dricka och bröd. Mätt och nöjd med rekognoceringen gav jag mig hem till hotellet för en tidig kväll.

Loppet

På lördag morgon vaknade jag och kände mig inte helt frisk men efter frukost och en Panodil ZAP kände jag mig ändå redo. Enligt mina beräkningar skulle jag ge mig av 11.00 och då vara framme vid starten strax efter 12.00 men så blev det inte. Tunnelbanan gick bara var 10e minut på lördagar, det gick tre bussar innan jag kom med en ut till Lidingö, bussresan tog längre tid p.g.a. trafiken.

Framme vid Lidingövallen insåg jag att det var dags att promenera till starten med en gång. Promenaden tog 20 minuter som vanligt och jag var framme 12.40. Jag bytte om, packade påsen för överdragskläder och besökte skogen en sista gång. Jag småjoggade till startfållan och var där 3 minuter innan start, ingen tid till uppvärming. Knöt skorna så det kändes bra, valde det förprogrammerade passet på GPSn och så gick starten.

Vi rusade iväg i god fart men vid 30 km-skylten tog det stopp. Här smalnar banan av till en grusväg med sankmark till höger, jag och många med mig valde våta fötter istället för att stå still. Efter det flyter det på bra tills ca 1 km då det smalnar av igen och vi fick så still en stund (första kilometern 6:14, inte bra). Första 5 km gick över lag trögt och jag gick t.o.m. en kort bit i en av backarna för att inte överskrida den planerade pulsen.

Efter 5 km blev det mer lättsprunget och jag passerade första milen på 1:00:10. Nu flöt det på riktigt bra och jag körde all knep jag planerat för att undvika kramp på slutet (jag gissade att förra årets kramp berodde på mineralbrist) Jag drack bara sportdryck, knaprade på Enervit GT-tabletter och sköljde ner några Electrolytes vid varje vätskekontroll. Pulsklockan hade nu slutat pipa då den av mig tillåtna maxpulsen var högre än vad jag kunde prestera (kanske ska sänka det till nästa år) Jag sparng på känsla, saktade ner uppför, ökade utför och gick där det var som brantast. 20 km passerades på 1:59:00 och det kändes som om det var kört att komma under 3 timmar då alla vet att sisat milen är värst. Jag bet dock ihop och höll mig till plananen, sakta uppför och öka utför. Mitt i Aborrbacken passerade jag 25 km på 2:28:00 och kände att jag nog skulle klara det ändå. Nu var det bara 'pannben' som gällde, vid 26 km nöp krampen till i höger vad men ett par Electrolytes och en GT gjorde (tror jag) att det inte återkom. Efter en sista kilometer i 5:20 tempo gick jag i mål på 2:58:52.

Efter målgång vräkta jag i mig allt ätbart som fanns att tillgå, sportdryck, vatten, bullar, banan, blåbärssoppa och kaffe. Jag hämtade upp mina överdragskläder och bytte om. När jag vilat mig en stund gav jag mig av mot Lidingövallen och bussarna till Ropsten. Efter en kort bit stötte jag på en lång kö, vad köar dom till undrade jag? Det visade sig vara kön till bussarna som var 3 personer bred och 300+ meter lång. Jag har ingen koll på hur lång tid jag stod i kö, minst 30 minuter var det i alla fall. I Ropsten delades det ut Gainomax Recovery och det behövdes ju för nu var jag hunrig igen.

Väl på plats på hotellet duschade jag och vilade en stund men insåg att jag måste få i mig lite mat innan jag somnade. Jag orkade inte ge mig ut på några långa promenader utan följde bara Vasagatan in mot Centralen. Jag hittade snart en restaurang som serverade både kött, potatis och dryck. Mätt och nöjd traskade jag hem till hotellet för en stunds TV innan sovdags (Numbers med Sandra Bulllock). Jag var fortfarande uppe i varv och benen var lite spända så jag somnade inte direkt.

Jag satte klockan på 08:30 för att hinna ner till frukosten innan rusningen, som var 09:00 dagen innan. Nu fick jag inte sova så länge då grabbarna i rummet brevid kom hem från krogen 05:40, och dom tassade inte runt i rummet. Dessutom var dom tvungna att diskutera hur bra kvällen varit. Kvällen hade tydligen varit kanon och dom hade haft framgång med damerna, ändå gick dom hem tillsammans till ett dubbelrum på ett budgethotell. Jag försökte somna om utan någon direkt framgång så det blev lite surfande på mobilen tills det var dags för frukost. Hotellet stoltserade med trådlöst nätverk, men när jag kopplat upp datorn gick det inte att komma ut på Internet. Efter frukost och lite mer slappande på hotellet bar det av till Centralen för ytterligare en timmes väntan på att tåget skulle avgå, det gick i tid den här gången.

Lärdommar att återupprepa nästa år:

  • Hämta nummerlappen på fredagen, det vill man slippa på lördagen.
  • Åk upp tidigt på fredag så man slipper stressa.
  • Pastapartyt på fredag, ok mat och smidigt när man ändå är ute på ön.
  • Electrolytes och GT-tabletter, kanske boka Enervits paket som delas ut längs banan.

Förbättringar nästa år:

  • Boka hotell tidigare och välj ett 'ovanpå' inje 13 så det går smidigt att ta sig till Ropsten.
  • Åk minst en halvtimme tidigare på lördagen jämfört med tiderna från fredagen.
  • Stå långt fram i startgruppen och rusa i början (utan att få mjölksyra) så sparar man flera minuter första 5 km.
  • Fler backintervaller och långpass i terräng.

Jessica Ennis och jag

by henrik 27. augusti 2011 00:50

Det har nu gått fyra veckor sedan jag investerade i en Adidas miCoach Pacer. 14 pass har genomförts med glada tillrop från Jessica och torra komentarer från coachen. Programmen som genereras via siten känns varierade och den 27/8 (Midnattsloppet Göteborg) får vi se om det har gjort någon nytta. Mjukvaran i Pacern lämnar en del att önska då den har hängt sig två gånger med tappade resultat som följd men på det stora hela är jag nöjd. Sensorerna, footpod och pulsmätare, pratar ANT+ så jag kan använda FR310 och Pacern samtidigt med en uppsättning sensorer. För tillfället är det Garmins pulsmätare och Adidas footpod. Jag har inte kalibrerat footpoden men den verkar ändå visa ganska rätt, kanske lite för långt. Vi får se om det blir fler rundor med Jessica eller om jag byter träningskompis.

Blodgivning - Hur påverkas träningen

by henrik 23. juli 2011 01:03

Onsdag – Lätt distans 11 km – 1:00:20 – 145/152 – 25° Sol
Torsdag – Blodgivning
Fredag – Lätt distans 11 km – 1:01:06 – 146/153 – 25° Mulet + rejäl regnskur.

Samma runda båda dagarna, fick till och med stanna för broöppning efter 9 km båda gångerna. Hade planerat att stanna vid brofästet i 5 minuter på fredagen för att simulera broöppning, men det slapp jag. Under broöppningspausen stoppade jag klockan så tiderna är effektiv löptid.

Vad kan man dra för slutsatser, hur påverkas prestationen av blodgivning?

Inte alls. - Det är jobbigare att springa i regn.
Lite - Rundorna jämförbara
Mycket – Det är avsevärt lättare att springa i regn.

Näst gång blir det löpband före och efter så det går att jämföra resultaten.

Vilja och envishet

by henrik 20. juni 2011 23:56

Jag hade planerat in Söndagens långpass mellan regnskurarna (enligt väderprognosen). Det såg ganska ljust ut på himlen när jag gav mig, men efter 1 km (av 21 planerade) öppnade sig himlen. Vända eller fortsätta det var frågan. Det kändes inte kallt och det såg lite ljusare ut längra bort så jag valde att fortsätta. Mycket riktigt slutade det regna och när solen tittade fram mot slutet av rundan, längtade jag nästan efter lite regn då jag var lite för varmt klädd.

Kanske årets skönaste pass

by henrik 14. april 2011 23:18

Efter en vecka med tunga pass kändes det sådär lagom stimulerande att ge sig ut, men vädret var fint så jag gav mig iväg. Benen kändes tunga de första kilometrarna och pulsen sköt i höjden. Efter 2-3 km hände något oväntat, helt plötsligt blev det ett helt annat flyt i löpningen och pulsen stabiliserade sig. Det kändes tydligt att det gick bra mycket fortare än för en vecka sedan men jag lät bli att kolla snitthastigheten och fortsatte i den planerade pulszonen hela rundan. Efter avslutat pass visade det sig att samma 12 km runda som förra veckan idag hade klarats av drygt 4 minuter snabbare och med lägre snittpuls.

Tags: ,

Personbästa i Skatås

by henrik 31. augusti 2010 20:08

Trots 24 år i Göteborg och flitigt tränande inför 5 Göteborgsvarv hade jag aldrig tagit ett löpsteg i Skatås förrän idag. Långpass stod på programmet så varför inte köra det i Skatås och få lite variation. Jag började med ”milen”, som nog är aningen kortare, i komforttempo. Då jag startade där ”milen” och 8an korsar varandra, 500 m från start, kunde jag ge mig ut på 8an direkt efter ”milen”. Som avslutning körde jag 5an.

Milen 59:30 Trevlig och omväxlande med en del backar.
8an 45:16 Kan vara Sveriges tråkigaste löpspår.
5an 28:34 Klart jobbigast (inte bara för att det var sist) många backar

Tags: ,

Over dressed

by henrik 25. oktober 2009 20:22

Efter att ha väntat ut regnet som skulle sluta på eftermiddagen/kvällen var det dags att ge sig ut på dagens runda. Jag slängde ett snabbt öga på termometern och klädde mig efter det. Det såg ruggigt ut så det fick bli handskar och mössa också. Efter 15 minuters styrketräning som uppvärmning gav jag mig ut på rundan. Det kändes inte så kallt, men jag hade ju värmt upp ordentligt så jag funderade inte så mycket på det. Snart började pulsen gå upp ovanligt högt och det var svårt att få ner den igen och dessutom rann svetten i floder. Jag började med att ta av mig handskarna som första åtgärd och sedan var det mössans tur. Det fortsatte sedan med öppning av överdragsjackan och uppkavling av ärmarna och som en sista åtgärd rullade jag upp byxorna till knäna ( inte det allra enklaste samtidigt som man springer). De sista kilometrarna kändes det riktigt behagligt och pulsen höll sig på en lagom nivå. Väl hemkommen visade det sig att min snabba titt på termometern varit för snabb det var inte knappt 2° utan knappt 12° ute.

Första MAF-milen

by henrik 15. oktober 2009 00:00

Efter att ha gått över till att springa en bestämd tid istället för en bestämd sträck blev det en överraskning när den första MAF-milen var avverkad. Jag har nu nått upp till första målet, fyra timmars löpning i veckan fördelat på 4 tillfällen. Planen är att springa 30, 50, 70 och 90 minuter i MAF-fart varje vecka den närmaste månaden och se vad det. Framåt årsskiftet bör vanan ha satt sig och passen kan omvandlas till Lätt-, Intervall-, Distans- och Långpass utan alltför stor omställning.
Hoppas bar att man slipper ’grissjukan’.

MAF-Test #2

by henrik 13. oktober 2009 00:00

Nu skulle det visa sig om ’maffe’ har gjort någon nytta. På med träningskläderna och en rask promenad till elljusspåret. Tänkte köra några varv och använda det första som MAF-Test #2. Döm om min förvåning när första varvet gick i stort sett lika fort som för en månad sedan (till och med lite långsammare). Min analys är att tillfällena inte är riktigt jämförbara.

Temperatur: 21°/6°
Klädsel: Lätt/Något tyngre
Form: Bra/Ej helt återställd efter negativ bloddopning på blodcentralen
Teknik: Gick i backarna/Sprang hela tiden, vilket faktiskt går långsammare

Vågar man hoppas...

by henrik 29. september 2009 19:47

...att det börjar lossna nu. Jag har tassat runt i MAF-fart i snart en månad men idag kändes det som om jag sprang. Första veckorna gick det bra och man kunde skönja en viss förbättring men efter blodgivningen för två veckor sedan gick det bakåt istället för framåt. Det ska bli intressant och se vad det blir för resultat på MAF-test #2 om en vecka. Jag ska i alla fall ge metoden minst en månad till.

Kalender

<<  juli 2014  >>
tiontofr
30123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031123
45678910

View posts in large calendar