ジバンシー ジバンシー バッグ ジバンシー ライター ジバンシー 財布 ジバンシー ナイチンゲール ジバンシー チーク ジバンシー Tシャツ ジバンシー 店舗 ジバンシー コスメ ジバンシィ ジバンシー ウルトラマリン ジバンシー 時計 ジバンシー 食器 ジバンシー バック ジバンシー メンズ ジバンシー 通販 ジバンシー プチサンボン ジバンシー パイ ジバンシー サングラス ジバンシィ バッグ ジバンシー ファンデーション ジバンシー アイシャドウ ジバンシィ Tシャツ ジバンシー 腕時計 ジバンシィ 通販 ジバンシィ コスメ ジバンシー マフラー ジバンシー スニーカー ジバンシー ポーチ

Vansbrosimningen 2012

by henrik 9. juli 2012 20:39
Förberedelser Nu började klassikern närma sig sin fullbordan och precis som inför Vasaloppet och Vätternrundan var jag sent ute med träningen. Men jag hade hört att kan man simma och har något så när kondition så tar man sig igenom utan alltför stora problem. Först tänkte jag beställa en våtdräkt från England för att hålla nere priset men insåg att den nog inte skulle hinna fram i tid. Det blev istället en tur till surf.se som har butik i Billdal där jag provade och köpte en Orca TRN. Jag insåg att det nog vore bra att träna några gånger i öppet vatten och genomförde tre pass (700, 1500 och 1600 m) i Surtesjön veckan innan loppet. Det kändes helt ok och jag konstaterade att mer än 2 timmar skulle det inte behöva ta. Loppet Jag packade bilen och gav mig iväg mot Vansbro på lördag förmiddag. Jag tog det lugnt och lät GPSn visa vägen. Halvvägs stannade jag på en rastplats mitt i ingenstans och åt medhavd lunch. Helt oväntat var det många bilar på rastplatsen och de flesta köade vid ett hus för något. Då det stod 'Fiskekort' på en stor skylt trodde jag det var det alla skulle ha men huset var tydligen en korvkiosk mitt i ingenstans som dom vallfärdat till. I Vansbro körde jag till idrottsplatsen där jag bokat plats på den tillfälliga campingen. Campingen var härligt ostrukturerad, ”Kör in och packa ur, parkera sedan utanför området”, vilket gjorde att tälten var uppslagna lite hur som helst. När nattlägret var klart gick jag till målområdet för att hämta nummerlappen (badmössan) och handla i mässtältet. Det hör till att man köper någon utrustningsdetalj i sista stunden, den här gången blev det ett par simglasögon. Med de viktigaste förberedelserna avklarade gick jag till starten dels för att känna på vattnet och dels för att se hur lång tid det tog. Vattnet kändes ganska kallt men det hindrade inte ett gäng från att provsimma. Tillbaka på campingen var det dags att äta kvällsmat och krypa in i tältet för att komma undan myggen. Då jag startade efter 12 kunde jag unna mig sovmorgon. Efter en sen frukost gick jag ner till Vanån och tittade på de som startat tidigt och försökte få en känsla för hur det skulle var att simma där själv om någon timme. Jag hade gott om tid och bestämde mig för att packa ihop innan jag gick till starten och tur var det, när jag lastade in det sista kom de första regnstänken. Jag lirkade på mig 'baddräkten', packade ombyte i en vattentät säck och begav mig till startområdet. Startområdet myllrade av människor i svarta åtsittande dräkter och olikfärgade badmössor, varje startgrupp hade sin egen färg på badmössan. Uppvärmningen leddes som vanligt från en plattform men bestod av lite mer armrörelser än vi t.ex. Göteborgsvarvet. Startförfarandet hade ändrats i år så istället för att alla går i vattnet och väntar på startsignalen fick var och en registrera sitt chip vid vattenbrynet och börja simma direkt, det gjorde att den omtalade trängseln i starten uteblev. Många höll sig längs bojarna vid stranden men jag insåg inte vitsen med det då det blev både längre och trängre så jag valde den rakaste vägen mitt i strömfåran. Efter en stund passerade jag en boj det stod 2500 på och blev förvånad över att det bara gått drygt 10 minuter. Jag lyckades hålla en jämn fart i Vanån och simmade de första 2000 meterna på 44 minuter. När vi rundade 'hörnet' och började simma motströms blev det jobbigare så nästa 500ing tog en kvart att avverka. I Västerdalälven blev det trångt då alla vill simma nära stranden där det är mindre strömt. När jag hann ikapp någon och skulle simma förbi fick jag flytta ut där det var mer ström, vilket gjorde det extra jobbigt. Det kändes som om de sista 500 meterna varade i evighet men det tog bara knappt 20 minuter innan jag kunde gå i mål på sluttiden 1:17:39. Regnet hade vräkt ner under hela simturen och fortsatte att göra så även efteråt. Konstigt nog frös jag inte det minsta, inte ens om händer eller fötter, men det var lite irriterande att min startgrupps ombyte hade placerats längst bort. Det var trots alla ganska skönt att få av sig våtdräkten och duscha varmt. I 'omklädningsrummet' träffade jag en kille från Stockholm som bodde i granntältet när jag var i Mottala och cyklade. Han hade sprungit Stockholm Marathon i regn, cyklat Vätternrundan i regn och nu simmat Vansbrosimningen i regn. Han skulle ta med sig regnet till Lidingöloppet också. När man fått på sig torra kläder var det bara att ge sig ut i ösregnet och bli våt igen. Efter att ha ätit lunchen som serverades i målområdetvar det dags att tänka på hemfärden. Då regnet öste ner ville alla ta sig hem så fort som möjligt vilket gjorde att det tog 1 timme att komma ut på 'stora vägen'. Jag valde att köra åt motsatt håll, mot Malung, jämfört med de flesta andra för att ta E45 hem. Hemfärden gick problemfritt med ett kort stop i Grums och matrast i Säffle.

Vätternrundan 2012 ĘC En reseberättelse

by henrik 18. juni 2012 18:37
Förberedelserna Förberedelserna började givetvis med så mycket cykelträning som möjligt, men det tar jag inte upp här. På tävlingsdagen var jag ledig och tog sovmorgon. Efter en stadig frukost lastades bilen med cykel och kläder för alla tänkbara förhållanden, det såg ut att kunna bli regn under delar av rundan. Färden gick vi Borås och Jönköping till Motala. Vägarna var fulla av bilar med cyklar packade på alla tänkbara sätt och en del hade mer bråttom än andra. Efter ett lunchstop vid Brahehus anlände jag till trafikkaoset i Motala vid 17-tiden. Det tog nästan en timme att ta sig till campingen på Råssnäsudden och ytterligare en halvtimme att slå upp tältet. Jag återvände till centrum med cykel (som alla andra) för att hämta ut nummerlappen och gör några utrustningsinköp i sista minuten. Stämningen var hög och luften var full av förväntningar, som vid alla liknande evenemang, pasta inmundigades, cyklar servades och taktiken planerades. Mina inköp stannade vid en ny tröja, två par handskar, en mössa (då jag glömt packa en) och en burk 'Rumpräddaren' d.v.s Medevisalvans 'Ringblomsalva med Tea Tree'. Tillbaka på campingen åt jag medhavd pastasallad och snackade med fyra glada cyklister som bodde i granntälten. Jag gick och lade mig en stund och satte klockan på 23.30 men kunde inte sova då jag oroade mig för att försova mig, lite vila blev det iallafall. Trots att jag var ute i god tid blev det stressigt när jag skulle iväg till start p.g.a. alla sista-minuten ändringar av utrustningen. Till slut kom jag iväg i mörkret och mötte snart upp med flera cyklister på väg till start. Loppet I startområdet var det lite tid kvar så jag hann se över utrustningen, bl.a. ta på sko överdrag och regnjacka, det regnade inte men det var lite kallt då jag bara hade shorts, t-shirt benvärmare och armvärmare. I startfållan var det blandade känslor spänd förväntan, nervositet, oro men när starten gick, och knattret av 70 par skor som klickades fast på pedalerna hördes, var det förväntan som tog över. Jag hade fullt upp så jag kom inte ihåg att starta klocka förrän efter 250 m men vad gör det på 30 km. Färden gick genom Motala och ut på de mörka landsvägarna och snart var vi utspridda i ett lång pärlband av röda baklyktor. Jag tog det lugnt och försökte inte hänga på de ivrigaste utan höll mig till den planerade farten. Ibland hängde jag på en grupp som höll lagom fart och ibland hade jag några bakom mig som uppskattade min belysning (en del hade framlyktor för att synas inte för att se). Jag passerade en vägskylt som det stod 'Jönköping 76' och tänkte 'vad tusan har jag gett mig in på' dessutom var det lite kallt men det skulle nog bli bättre när solen gick upp. Efter fyra mil dök en rad ljus upp i vägkanten som visade vägen till den första depån. Jag hade inte tänkt stanna men ändrade mig i sista stund då gruppen framför mig svängde av. Efter en vetebulle, en mugg blåbärssoppa och lite saltgurka bar det av igen mot nästa anhalt. Här skulle jag även ha tagit på mig mössan men den låg kvar i bilen så jag fick klara mig utan. Det var inte helt mörkt men nästan och jag oroade mig över gropar och eventuella punkteringar. Med jämna mellanrum såg man någon svärande cyklist stå vid vägkanten och försöka fixa något fel på cykeln. Vägen längs Vättern är säkert sevärd på dagen men det enda jag såg var röda baklyktor (och framlyktor när jag tittade bakåt). Ibland kom en grupp cyklister susande förbi och det hände att jag hängde på en stund men för det mesta avstod jag. I Gränna var alla funderingar på punktering som bortblåsta och jag studsade fram över gatstenarna utan att sänka farten det minsta. Strax efter Gyllene Uttern var det dags för depåstopp nr 2. Mer saltgurka, bulle, banan, blåbärssoppa och ovan på det en kopp kaffe av det starkare slaget. Det satte fart på magen och jag fick besöka det blå skåpet. Nu visade sig avigsidan med hängselbyxor, för att få av sig byxorna måste man strippa överkroppen helt. Jag slängde i mig en 'Lopermid' för att få stop på magen och gav mig iväg mot Jönköping. Färden mot Jönköping bjöd på en del sega uppförsbackar men även hissnade nedförsbackar, till råga på allt kom dom första regnstänken strax innan den tredje depån. I Jönköping bjöds det på köttbullar , mos och mjölk (passar bra kl 05.00). Färden fortsatte i regnet på nästan folktomma gator (det satt faktiskt några entusiaster under ett paraply och hejade fram cyklisterna). Nu fanns det ingen grupp att hänga på utan det blev ensamkörning ut ur Jönköping och uppför backarna i Bankeryd. Jag hade tillräckligt låga växlar för att ta mig uppför alla backar sittande utan några problem. Efter en och en halv timme i ihållande regn var jag framme i Fagerhult där det var en lång kö i fyrdubbla led. Det tog en stund innan jag förstod att det var 'brytkön', en kö för de som beslutat av avbryta loppet (det fans även en kö för att få en värmande filt och en för bussen tillbaka till Motala). Jag skulle ju inte bryta loppet så jag tråcklade mig ut och bort till blåbärssoppan och vetebullen. Stärkt av ny energi gav jag mig iväg mot Hjo, knappt 40 km bort. Vägen till Hjo var mestadels nedför och lättcyklat trots regnet då vi även hade lite medvind. Vi passerade även 150 km skylten så det var för sent att vända. I Hjo hade det slutat regna men nu var jag blöt och kall överallt utom om fötterna. Stoppet i Hjo tog en timme då det var lång kö till den ljumna lasagnen och det varma kaffet. Jag frös så att kroppen skakade och det var svårt att få i sig kaffet utan att spilla. Här var 'brytkön' ändå längre men envist tänkte jag att om jag bara får i mig tillräckligt med energi kan jag cykla mig varm. Jag tog på mig de enda torra kläderna som fanns kvar, ett par kortfingrade handskar, hällde i mig en rejäl dos sportdryck, åt en 'runekaka' och gav mig iväg mot nästa delmål, Karlsborg. Efter ett tag tittade solen fram och i Karlsborg skymtade blå himmel och det började kännas lite varmt med regnbyxor. Efter ett kort stopp i Karlsborg åkte regnbyxorna av, kläderna började torka och värmen återvände till kroppen. Nu gick det lättare och jag hängde på några grupper emellanåt men jag hittade ingen som körde i min fart, framförallt var det många som låg och slökörde i nedförsbackarna. Nu började man också med jämna mellanrum bli omkörd av de riktigt snabba grupperna som kom farande som expresståg skrikande 'håll höger'. Vid nästan depå, Boviken, hade någon vurpat och ambulansen var på väg. Då fick man sig en tankeställare men efter depåstoppet var det full satsning i nedförsbackarna igen. Längs hela vägen såg man dessutom 'svarta ormar' i dikeskanten, resterna av slangar som rullat sin sista mil och blivit utbytta. Det började bli svårt att hitta en bekväm sittställning, jag hade inga skavsår men det gjorde ont mest hela tiden, att flytta runt på sadeln gav bara tillfällig lindring. Hammarsundet blev det sista stoppet där flaskorna fylldes med sportdryck och vatten en sista gång innan mål, nu var det ju 'bara' 40 km kvar (= till och från jobbet), och det klarar man ju lätt utan att stanna. Det var ganska backigt, både upp och ner, med en av de värsta innan depån i Medevi. Därifrån stod jag på allt vad jag kunde och vågade för det finns alltid kraft nog för en spurt, visserligen 23 km lång. Med knappa milen kvar såg jag den sista punkteringen, det måste ha varit bittert. Vid målgången sken solen ikapp med alla glada cyklister och det var underbart att sätta sig på bastmattan i parken med en öl och en portion mat. Efter alla strapatser var det inga problem att cykla tillbaka till camping. Efter några timmars 'tjöt' med tältgrannarna gick jag och lade mig klockan 21 och sov till klockan 7 med några korta avbrott när det regnade som värst. Vi ses i Motala nästa år.

Lidingöloppet 2011

by henrik 25. september 2011 20:33

Förberedelser

Vis av efarenheterna från förra året bestämde jag mig för att åka upp på fredagen och hem på söndagen istället för uppresa, löpning och hemresa samma dag. Jag hade inte varit ute i så god tid med hotellbokningen så jag fick nöja mig med ett budgetrum på ett hotell en bit från centralen (500 m). Tågresan inleddes med 20 minuters försening och avslutades med 40 minuters försening men bortsett från det så var det en bekväm resa med X2000 i första klass.

När jag checkat in på hotellet begav jag mig ut till Lidingö för att hämta nummerlappen och titta på mässan. Jag kontrollerade också tiderna för de olika delsträckorna för att veta hur dags jag var tvungen att åka på lördagen. Mässan var inte mycket att se, färre utställare än vid t.ex. Göteborgsvet och ihopträngt på en liten yta. Jag fick känna på ett par Skike i verkligheten och det kan mycket väl bli nästa investering.

Då jag inte sprang något gick jag till Kolltorps gärde och tittade på startområdet. Jag noterade särskilt var 30 km skylten var, i år skulle min GPS-klocka pipa vid kilometermärkena. Väl tillbaka vid Lidingövallen började jag bli hungrig och tänkte att det kunde vara bra att besöka pastapartyt vid målområdet, samtidigt kunde jag titta på Lidingöstaffetten. Det var kallt på läktaren så jag tröttnade snart på stafetten (kände ju ingen som var med). Maten som serverades för 60:- var helt OK, pasta med kötfärssås, sallad, dricka och bröd. Mätt och nöjd med rekognoceringen gav jag mig hem till hotellet för en tidig kväll.

Loppet

På lördag morgon vaknade jag och kände mig inte helt frisk men efter frukost och en Panodil ZAP kände jag mig ändå redo. Enligt mina beräkningar skulle jag ge mig av 11.00 och då vara framme vid starten strax efter 12.00 men så blev det inte. Tunnelbanan gick bara var 10e minut på lördagar, det gick tre bussar innan jag kom med en ut till Lidingö, bussresan tog längre tid p.g.a. trafiken.

Framme vid Lidingövallen insåg jag att det var dags att promenera till starten med en gång. Promenaden tog 20 minuter som vanligt och jag var framme 12.40. Jag bytte om, packade påsen för överdragskläder och besökte skogen en sista gång. Jag småjoggade till startfållan och var där 3 minuter innan start, ingen tid till uppvärming. Knöt skorna så det kändes bra, valde det förprogrammerade passet på GPSn och så gick starten.

Vi rusade iväg i god fart men vid 30 km-skylten tog det stopp. Här smalnar banan av till en grusväg med sankmark till höger, jag och många med mig valde våta fötter istället för att stå still. Efter det flyter det på bra tills ca 1 km då det smalnar av igen och vi fick så still en stund (första kilometern 6:14, inte bra). Första 5 km gick över lag trögt och jag gick t.o.m. en kort bit i en av backarna för att inte överskrida den planerade pulsen.

Efter 5 km blev det mer lättsprunget och jag passerade första milen på 1:00:10. Nu flöt det på riktigt bra och jag körde all knep jag planerat för att undvika kramp på slutet (jag gissade att förra årets kramp berodde på mineralbrist) Jag drack bara sportdryck, knaprade på Enervit GT-tabletter och sköljde ner några Electrolytes vid varje vätskekontroll. Pulsklockan hade nu slutat pipa då den av mig tillåtna maxpulsen var högre än vad jag kunde prestera (kanske ska sänka det till nästa år) Jag sparng på känsla, saktade ner uppför, ökade utför och gick där det var som brantast. 20 km passerades på 1:59:00 och det kändes som om det var kört att komma under 3 timmar då alla vet att sisat milen är värst. Jag bet dock ihop och höll mig till plananen, sakta uppför och öka utför. Mitt i Aborrbacken passerade jag 25 km på 2:28:00 och kände att jag nog skulle klara det ändå. Nu var det bara 'pannben' som gällde, vid 26 km nöp krampen till i höger vad men ett par Electrolytes och en GT gjorde (tror jag) att det inte återkom. Efter en sista kilometer i 5:20 tempo gick jag i mål på 2:58:52.

Efter målgång vräkta jag i mig allt ätbart som fanns att tillgå, sportdryck, vatten, bullar, banan, blåbärssoppa och kaffe. Jag hämtade upp mina överdragskläder och bytte om. När jag vilat mig en stund gav jag mig av mot Lidingövallen och bussarna till Ropsten. Efter en kort bit stötte jag på en lång kö, vad köar dom till undrade jag? Det visade sig vara kön till bussarna som var 3 personer bred och 300+ meter lång. Jag har ingen koll på hur lång tid jag stod i kö, minst 30 minuter var det i alla fall. I Ropsten delades det ut Gainomax Recovery och det behövdes ju för nu var jag hunrig igen.

Väl på plats på hotellet duschade jag och vilade en stund men insåg att jag måste få i mig lite mat innan jag somnade. Jag orkade inte ge mig ut på några långa promenader utan följde bara Vasagatan in mot Centralen. Jag hittade snart en restaurang som serverade både kött, potatis och dryck. Mätt och nöjd traskade jag hem till hotellet för en stunds TV innan sovdags (Numbers med Sandra Bulllock). Jag var fortfarande uppe i varv och benen var lite spända så jag somnade inte direkt.

Jag satte klockan på 08:30 för att hinna ner till frukosten innan rusningen, som var 09:00 dagen innan. Nu fick jag inte sova så länge då grabbarna i rummet brevid kom hem från krogen 05:40, och dom tassade inte runt i rummet. Dessutom var dom tvungna att diskutera hur bra kvällen varit. Kvällen hade tydligen varit kanon och dom hade haft framgång med damerna, ändå gick dom hem tillsammans till ett dubbelrum på ett budgethotell. Jag försökte somna om utan någon direkt framgång så det blev lite surfande på mobilen tills det var dags för frukost. Hotellet stoltserade med trådlöst nätverk, men när jag kopplat upp datorn gick det inte att komma ut på Internet. Efter frukost och lite mer slappande på hotellet bar det av till Centralen för ytterligare en timmes väntan på att tåget skulle avgå, det gick i tid den här gången.

Lärdommar att återupprepa nästa år:

  • Hämta nummerlappen på fredagen, det vill man slippa på lördagen.
  • Åk upp tidigt på fredag så man slipper stressa.
  • Pastapartyt på fredag, ok mat och smidigt när man ändå är ute på ön.
  • Electrolytes och GT-tabletter, kanske boka Enervits paket som delas ut längs banan.

Förbättringar nästa år:

  • Boka hotell tidigare och välj ett 'ovanpå' inje 13 så det går smidigt att ta sig till Ropsten.
  • Åk minst en halvtimme tidigare på lördagen jämfört med tiderna från fredagen.
  • Stå långt fram i startgruppen och rusa i början (utan att få mjölksyra) så sparar man flera minuter första 5 km.
  • Fler backintervaller och långpass i terräng.

Jessica Ennis och jag

by henrik 27. augusti 2011 00:50

Det har nu gått fyra veckor sedan jag investerade i en Adidas miCoach Pacer. 14 pass har genomförts med glada tillrop från Jessica och torra komentarer från coachen. Programmen som genereras via siten känns varierade och den 27/8 (Midnattsloppet Göteborg) får vi se om det har gjort någon nytta. Mjukvaran i Pacern lämnar en del att önska då den har hängt sig två gånger med tappade resultat som följd men på det stora hela är jag nöjd. Sensorerna, footpod och pulsmätare, pratar ANT+ så jag kan använda FR310 och Pacern samtidigt med en uppsättning sensorer. För tillfället är det Garmins pulsmätare och Adidas footpod. Jag har inte kalibrerat footpoden men den verkar ändå visa ganska rätt, kanske lite för långt. Vi får se om det blir fler rundor med Jessica eller om jag byter träningskompis.

Blodgivning - Hur påverkas träningen

by henrik 23. juli 2011 01:03

Onsdag – Lätt distans 11 km – 1:00:20 – 145/152 – 25° Sol
Torsdag – Blodgivning
Fredag – Lätt distans 11 km – 1:01:06 – 146/153 – 25° Mulet + rejäl regnskur.

Samma runda båda dagarna, fick till och med stanna för broöppning efter 9 km båda gångerna. Hade planerat att stanna vid brofästet i 5 minuter på fredagen för att simulera broöppning, men det slapp jag. Under broöppningspausen stoppade jag klockan så tiderna är effektiv löptid.

Vad kan man dra för slutsatser, hur påverkas prestationen av blodgivning?

Inte alls. - Det är jobbigare att springa i regn.
Lite - Rundorna jämförbara
Mycket – Det är avsevärt lättare att springa i regn.

Näst gång blir det löpband före och efter så det går att jämföra resultaten.

Vilja och envishet

by henrik 20. juni 2011 23:56

Jag hade planerat in Söndagens långpass mellan regnskurarna (enligt väderprognosen). Det såg ganska ljust ut på himlen när jag gav mig, men efter 1 km (av 21 planerade) öppnade sig himlen. Vända eller fortsätta det var frågan. Det kändes inte kallt och det såg lite ljusare ut längra bort så jag valde att fortsätta. Mycket riktigt slutade det regna och när solen tittade fram mot slutet av rundan, längtade jag nästan efter lite regn då jag var lite för varmt klädd.

Kanske årets skönaste pass

by henrik 14. april 2011 23:18

Efter en vecka med tunga pass kändes det sådär lagom stimulerande att ge sig ut, men vädret var fint så jag gav mig iväg. Benen kändes tunga de första kilometrarna och pulsen sköt i höjden. Efter 2-3 km hände något oväntat, helt plötsligt blev det ett helt annat flyt i löpningen och pulsen stabiliserade sig. Det kändes tydligt att det gick bra mycket fortare än för en vecka sedan men jag lät bli att kolla snitthastigheten och fortsatte i den planerade pulszonen hela rundan. Efter avslutat pass visade det sig att samma 12 km runda som förra veckan idag hade klarats av drygt 4 minuter snabbare och med lägre snittpuls.

Tags: ,

Personbästa i Skatås

by henrik 31. augusti 2010 20:08

Trots 24 år i Göteborg och flitigt tränande inför 5 Göteborgsvarv hade jag aldrig tagit ett löpsteg i Skatås förrän idag. Långpass stod på programmet så varför inte köra det i Skatås och få lite variation. Jag började med ”milen”, som nog är aningen kortare, i komforttempo. Då jag startade där ”milen” och 8an korsar varandra, 500 m från start, kunde jag ge mig ut på 8an direkt efter ”milen”. Som avslutning körde jag 5an.

Milen 59:30 Trevlig och omväxlande med en del backar.
8an 45:16 Kan vara Sveriges tråkigaste löpspår.
5an 28:34 Klart jobbigast (inte bara för att det var sist) många backar

Tags: ,

Crosstrainer

by henrik 30. januari 2010 19:34

Då kylan verkar hålla i sig impulsköpte jag en Crosstrainer. När monteringen var klar var jag givetvis tvungen att prova ett pass. Körde 25 minuter i lätt distanspulszon men det var klart jobbigare i låren än löpning. Rörelsen känns som en blandning mellan löpning och cykel och tränar ju också överkroppen. En lustig effekt var att när jag tog i mer med armarna så ökade farten och pulsen gick ner, det finns säkert någon bra förklaring. I fortsättningen blir det crosstrainer när det är under -5°, någon nytta ska det väl göra.

Tags: ,

Over dressed

by henrik 25. oktober 2009 20:22

Efter att ha väntat ut regnet som skulle sluta på eftermiddagen/kvällen var det dags att ge sig ut på dagens runda. Jag slängde ett snabbt öga på termometern och klädde mig efter det. Det såg ruggigt ut så det fick bli handskar och mössa också. Efter 15 minuters styrketräning som uppvärmning gav jag mig ut på rundan. Det kändes inte så kallt, men jag hade ju värmt upp ordentligt så jag funderade inte så mycket på det. Snart började pulsen gå upp ovanligt högt och det var svårt att få ner den igen och dessutom rann svetten i floder. Jag började med att ta av mig handskarna som första åtgärd och sedan var det mössans tur. Det fortsatte sedan med öppning av överdragsjackan och uppkavling av ärmarna och som en sista åtgärd rullade jag upp byxorna till knäna ( inte det allra enklaste samtidigt som man springer). De sista kilometrarna kändes det riktigt behagligt och pulsen höll sig på en lagom nivå. Väl hemkommen visade det sig att min snabba titt på termometern varit för snabb det var inte knappt 2° utan knappt 12° ute.

Kalender

<<  juli 2014  >>
m?tiontofrl?s?
30123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031123
45678910

View posts in large calendar